f i a - h e t e r - j a g

Jag pratade med en gammal kollega och vän idag! Det är så kul att få uppdatering om vad som försig går i sörmland! Vissa människor finns kvar i en hjärta även om man inte jobbar ihop eller ens bor nära varandra. Sån vänskap värdesätter jag väldigt mycket. När det är enkelt att bara börja en konversation, fast att det var evigheter sen man hördes! Det är ju extra kul när uppdateringarna handlar om hus köp!

Jag gick upp tidigt idag med, fast att det är lördag. Satte mig och började plugga. Jag är faktiskt lite nöjd med mig själv. Jag tänker fixa båda tentorna nu, men jag skulle behöva lite extra timmar på dygnet! Men nu är det så att det finns bara 24 och jag sover mer än gärna 8 av dem, vilket gör att de resterande 16 måste planeras nogrannt! Tänk om det kunde finnas lite verktyg eller förmågor att man verkligen kunde göra två eller fler saker samtidigt. Jag menar en fjärrkontroll eller så där man kunde spola fram den ena aktiviteten, pausa om man behövde i den andra. Eller en förmåga som faktiskt innebär att "ha många bollar i luften". Alltså kunna prata i telefon, diska, fika på stan och plugga samtidigt då skulle det ju bli mkt enklare att hinna ALLT!

Handsfree'n är ju en sån alldeles utmärkt uppfinning. Man kan prata och göra saker samtidigt. Man är ju effektiv av bara den. Men har inte alla kollat lite snett på folk som går och pratar och skrattar för sig själv, men så som tur är upptäcker man att "det var en handsfree den pratade i... Puh?!". Människan var inte skum, utan socialiserade bara. Jag upplevde detta för någon dag sen. Cyklade fram lite snyggt mot ett övergångsställe där en"mindre välklädd" man, med mjukisbyxorna lagom nerdragning för "skrevvisning", rufssigt och otvättat hår samt en skön doft av systembolaget, stod med sin cykel och pratade, för sig själv. Jag hade mina misstankar att "aha det är i en handsfree han pratar" men kom närmare, stannade på betryggande avstånd, och såg att det var med sig själv han pratade. Visst han kanske fick jätte bra svar, inte vet jag. Han skulle gärna åt samma håll som mig och cyklade så lite lagom precis i samma takt som jag, mumlandes. Jag kunde inte köra om just då och brevid ville jag inte köra. Dilemma! Jag har blivit lite smittade av någon i min närhet när det kommer till att akta mig för "folk som ser/luktar/är/beter sig lite annorlunda" än oss andra. Man vet ju inte vad för små utbrott de kan få. Men tills slut såg jag min chans och shit vad jag tog i för att komma om.

Igår behövde jag en paus ur allt pluggande. Min trevliga tidning "Foto" hade kommit, tack kära lille bror! Jag satt och bläddrade i den med en kopp te i handen. Plötsligt fylldes jag inte bara utav te utan och inspiration och känslan  av att vilja vara lite kreativ. Jag tog min gamla cykel, utan lyse och bucklig cykelkorg, och min nya helt felfria kamera och tog sikte mot Stensö. Finare ställe i Kalmar finns nog inte. Jag/vi har en favvo brygga där det är jätte fint som jag tänkte föreviga. Det var bara att när jag kom dit stod en man och spejade ut över vattnet. Jag satte mig vid strand kanten och fotade lite stenar, men han stod där så länge att jag gav upp... Jag hittade däremot en annan brygga som jag hittade roliga detaljer att fota. Jag satt där en halvtimma, lika länge som mr jag-är-lite-halvskum-som-står-och-spejar stod på MIN brygga. (Sen försvann han. Jag funderar fortfarande varför han stod där, ångets över något? Skulle hem och skilja sig? Njöt av havlukten?! Nä jag vet som sagt inte) Folk gick förbi och kollade lite undrande på mig varför jag satt hop kurade och knäppte med kameran. Här är några av bilderna:










Det var riktigt kul och en skön paus från alla kurvor och grafer!

I kväll blir det middag, på stan. Vi ska till det berömda stället jag-äter-så-jag-blir-helt-galet-proppmätt, även kallat Mamas och Papas! Ska bli så mysigt! Vi hann faktiskt umgår en del igår, mkt babbel blir det när man inte ses så ofta!

Ciao!