f i a - h e t e r - j a g

Apropå att jag skrev igår att jag inte kan mingla och prata med folk jag inte känner. Så har jag en annan grej jag INTE gillar. Att ringa såna viktiga-måste-göras telefonsamtal. Helt hopplöst. Det är som om hela kroppen bara låser sig och telefonen ser brännhet ut, så het att jag inte kan ta den och ringa. Jag fattar inte för att när jag är på jobbet, har ändå jobbat i reception innan, då är det något helt annat. Jag tror att det är den lilla "touchen" efter mitt namn som gör det. -"Hej Fia Gustafsson heter jag och jag ringer ifrån XXX". Men ska jag bara säga vad jag heter och vad JAG vill då låser det sig. Va?! Hur konstigt som helst. Har iofs aldrig sagt att jag inte är konstig...

Plugg hela dan igår, så när jag kom hem kände jag att jag ville göra något annat. Så jag fick för mig att baka. Jag blev också vansinningt sugen på kyckling, potatis och god sås. Vilket jag lyckades med! Det tråkiga är bara att laga mat tills sig själv. Louise slutar alltid efter nio så middag äter jag själv, trist men det går... Iaf så är inte inspirationen den största när man lagar till sig själv, men igår då jäklar. Lousie köpte vaniljvisp till kakan, så till den fick jag sällskap, det blev gött!

Prova själva! In på recept.nu och sök på sockerkaka. Men mitt lilla knep, kanske inte bara är mitt knep, är att klyfta två små äpplen. Rulla den i mkt socker och mkt kanel. Sen lägger man ner den i sockerkakan innan den ska in i ugnen. Det kräver kanske tio minuter längre än vad det gör för en vanlig sockarkaka i ungnen, men det är det värt vill jag lova!


Ja nu har jag visst på "äppelgrejer" som jag kan. Vänta bara, vem vet det kanske dyker upp fler!
Lousie hade uppmärksammat att den 21 till 25 är det "äppeldagar" på Kalmar länsmuseum. Hon tycker jag ska gå, hm det ligger nog inte baktanke ( i dubbelmening) bakom det lilla engagemanget, ha!

När jag stod i köket igår kom jag på ett vissa saker bara försvinner. Har ni tänkt på det?! Vissa ting har nog skapts för att helt plötsligt bara var borta. Till exempel, matlådor, snoddar, pennor... Det är helt magiskt att när man verkligen behöver en penna finns det ingen alls, det känns som om det skulle krävas sån senilsnöre på pennor, iaf för mig.

Det är på ett sätt samma sak när man jobbar i butik. Man kan stå ensam i timmar och det kommer inte en enda kund, och sen är det som om alla känner för att komma samtidigt, då står man där och försöker hinna med alla innan de tröttnar och går... Klurigt det där..

Jag hade en sån skön morgon! Frukost, ihop med Louise, långpromenad ihop med Louise. Herregud vad vi hann ses! Igår hann vi till och med prata en stund över äppelkakan, inte varje dag! På ett sätt är jag glad att biljetterna var så pass dyra att vi inte ska till Nyköping, för jag har saknat att umgås med henne!

Fast först, Nationalekonomi såklart!
Ciao!