f i a - h e t e r - j a g

Idag gjorde jag en utflykt, tog på mig mössa, halsduk, ordentliga skor, mp3 i
fickan och lurar i öronen och gav mig av mot , i c a. Ja, för mig är det ett litet
äventyr att ta mig från extra sängen framför tv, som fortfarande är kvar i vardagsrummet sen gästerna i helgen, till ica. Med musik på högsta volym gled jag runt graciöst, korsade som vanligt alla andra kunders vägar utan att varken se eller höra om jag råkade ta sista mjöklen före någon annan eller trampade någon på tårna. Jag fick vara helt i min egen värld tills jag kom fram till kassan. (Där tar jag ur lurarna, för att kunna vara trevlig mot kassören!)

Jag är uppvuxen i en familj där det är okej att prata med främlingar. I alla fall med främlingar som står i samma kö eller sitter/står bakom kassan. Jag är uppvuxen med en mamma som alltid måste förgylla folks tillvaro med ett litet skämt eller en kommentar. Jätte kul när jag var tok fjortis å skämdes för det mesta... 

Ja, i kön stod en man framför mig. Han var kort och flintis. Han var också en så "jag-gillar-att-underhålla-folk-i-min-tillvaro(oavsett om de vill det eller inte)". Han pratade glatt med kassörskan, jag tänkte inte på vad han berättade tills jag var involverad. Han betalade kontant och växel på några mynt kom ut ur en sån apparat. Apparaten som var precis där jag stod. När pengarna kom ut i den lilla koppen såg han så glad ut så jag blev tvungen att ta fram min förmåga jag fått från mor, så jag sa "- Jackpot!!". Då såg han ännu gladare som om "Yes hon vill höra en historia!!".
 
-Jo förstår du, sa han till mig, jag har varit i Las Vegas!"
-Jasså du, sa jag å log så snällt. Lite för snällt för han fortsatte sin berättelse. Samtidigt försökte damen bakom kassan hälsa på mig eftersom det var min tur.
- Får man jackpot i Las Vegas drar de igång en massa, ja som polisserener, omkring den som vunnit jackpot! En riktig uppståndelse! När jag var där fick inte jag någon jackpot, men jag såg ju när det hända. Det är en stor uppståndelse där minsann."
-Haha, ja jag kan förstå det sa jag. Ler fortfarande för han var bra rolig!
- Ja sen förstår du så går de runt folk å delar ut drinkar ser du... Det var tider det!
- Ja det förstår jag! fick jag fram till svar denna gång med...
Sen var han i full gång med att packa ihop sina varor ihop med sin fruga. Frugan däremot, HON var inte av den glada typen inte.

På min väg hem, genom en stad UTAN snö (äntligen smälter den!!), så blev jag tvungen att analysera den lilla gubben. Jag har mött ett par såna när jag jobbat på Hemtex. Karln i förhållandet är roligt, glad ler, betalar och kan skoja samtidigt. Det jag kom fram till är: bakom varje glad gubbe befinner sig en sur tant. Varför?

Är det så att gubben, vi kan ta honom i butiken, inte får utlopp för sina roligheter hemma. Han måste alltså ta ut det på såna som mig. Som ler tillbaks och tycker hans stories är roliga. Eller på såna som inte kan gå iväg, damen bakom disken. Hon kan ju inte lämna kassan å säga, -Lägg av å fåna dig nu. Utan hon måste ju sitta kvar. Eller är det så att de sura tanterna är sura för att gubbarna HELA tiden berättar sin små historier. Det kanske är därför de är sura, för de helt enkelt inte orkar mer... Jag vet inte. Kom inte fram till något, men jag gillar folk som får mig att skratta i alla fall.

I kväll blir det date, inomhus från början! Ska bli mysigt!

Ciao!