f i a - h e t e r - j a g

Men nu börjar ju undra hur Sveriges väder fungerar. Idag var jag ute på en lång promenad. Det var riktigt skönt. Jag svettades... Eh, ja just det det känns varmt  ute. Det är ju snarare sjukt varmt ute för att vara december. Solen skiner och det blåser inte det minsta i Sveriges mest, enligt mig, blåsigaste stad. Folk var ute och promenerad runt som om det vore vår! Helt underbart! MEN jag undrar: var i helvete var denna sol när jag hade fyra veckors semester i somras? Nä då var det mulet och regnade hela tiden. Inte rättvist alls. Det känns som om våra fyra årstider suddas ut mer och mer. Ska det vara lika "varmt" året runt så får jag ta och flytta härifrån. Höst-vinter-vår känns som en å samma årstid. Inte för att sommaren känns mer annorlunda är hösten å våren. Ge mig i så fall ordentligt med snö, en ljummen vår, stekhet sommar och lite mulen å regning höst. Då snackar vi årstider!

Det går mindre bra med min "julstämnings insamling". Jag hittar varken snö eller tomtar. Våra bedorande prydnadstomtar har hitta ut ur skåpet i alla fall!

Det börjar närma sig "hemfärd". Ser riktigt mkt fram emot det! Men jag vet inte hur jag ska hinna med allt och alla jag vill träffa... Men det löser sig! Ska bli väldigt kul i alla fall!

Förkylningen håller på att släppa! Lousie fick någon snabb version av min sjukdom. Hon blev sjuk, var hemma två dagar och nu tillbaks på arbetet. Bra jobbat, stumpan! Själv tänkte jag att jag drar ut på det så länge som möjligt. Ja menar men vill kunna träna, slippa snyta sig och gå runt och känna sig pigg, inte jag...

Okej Nyköping, ha det så skönt att par dagar till för snart kommer jag, mohahaha!

Ciao!!

Visst är det väl härligt att kunna dela med sig?! Och det har jag gjort, jag har gett bort min förkylning till Louise! Jag ser mig som en väldigt givmild tjej! Nä, stackarn har också blivit hängig... Det är det som det värsta med förkylningar tycker jag, de håller ju i sig så förbannat länge. Tacka vet jag magsjuka. Den dyker upp, tömmer kroppen på div och försvinner igen. Snabba ryck!

Just nu håller jag på med, ihop med en klasskompis, ett arbete i skolan om "Vårdens svåra val". Jag kan inte mer än hålla med om att ibland måste det vara väldigt svårt behöva att välja. Arbetet handlar om prioriteringar inom vården. Kan ju låta så där intressant med när jag börjar fundera lite mer kring ämnet förstår jag varför debatten finns. Om det bara finns en läkare och två mkt skadade individer kommer in på akuten. Läkaren hinner inte med båda utan måste prioritera en. Vem ska man prioritera, en ung kille eller en medelålders kvinna? Vem kan värdera de olika personernas liv? Och hur värderar man? Det är uppenbarligen så för vissa yrkesgrupper, de måste prioritera. Hemskt! Det är i alla fall det mitt arbete går ut på att ta reda på hur prioriteringar görs.

Tillbaks till prioriteringarnas värld!
Ciao!

Ja det är inte fel att vara lite sjuk!
Jag befinner mig i sängen och kommer göra resten av dagen (om jag inte tar mig till soffan en stund). I och runt omkring sängen får det plats med massor. Tv framför sängen, mobilen i hyllan bredvid,dator/mat/te/kaffe i sängen... kanske en lussebulle lite senare. Täcken och kuddar. Vad mer kan man begära?!

Jo lite uppmärksamhet. Men eftersom vi lever i ett modert samhälle så måste ju frugan jobba. Jävla skit, här går man och blir tillsammans med en tjej och tror, dum som jag är, att jag ska bli omhändertagen. Men icke sa nicke här ligger jag nu, själv hemma, och ingen tar hand om mig.* ..Buhu buhu...* Man kanske inte kan, i ett (kvinnligt) homoförhållande, ta förgivet att kvinnan ska vara hemma... för hur skulle vi få pengar då? Det skulle ju inte bli nån inkomst alls. Förjäkligt jö. Just nu skulle jag vilja ha te, MEN jag måste ju då ta mig till spisen själv, fixa te själv och bjuda mig själv på te... Fast skulle ni fråga Louise så skulle hon nog säga att när hon väl kan ta hand om mig så får hon inte. Vet ni varför: För jag är en modern kvinna jag också och k l a r a r  m i g  s j ä l v! Jag vet jag säger emot mig själv...

Fick en liten fundering om vad jag ska göra med min framtid. Det har väl ingen annan gjort innan mig antar jag. Pratade med en gammal klasskompis tidigare idag och både konstaterade att folk runt omkring oss avlar barn. Barn,hus,barn, störrehus, större barn, fler hus och en stor bil. Ja mycket mycket familjer runt oss. Men, jag såg ett program igår som postkodslotteriet hade,och tänk så många barn det finns där ute som behöver hjälp. Man borde kanske vara med och hjälpa dom på något sätt.

Så nu ska jag bli v o l o n t ä r! Japp, kollade lite på nätet innan vad man kunde göra... men fick genst ett hinder, det kostar stålares ju. Så först får jag spara lite pengar och kanske plugga färdig och sen ut i vida världen. Så jag är ledsen mamma och pappa, "Världens barn innan era barnbarn". Eller kanske jag på något sätt kombinera mina studier med att hjälpa barn i uländer... Tanken slog mig under mitt undersökande, så den som lever får se vad Fia kommer göra för världen.
 
Tee time! Ciao!

Efter en sjukt bra helg så försvann glädjen lite grann... som ett brev på posten kom förskylningen. Ja, varför ska man hålla sig frisk och orka göra saker som normalt folk när man kan ligga i sängen å snora?! Nä jag vet inte, tycker detta är as kul. Orkar inte fixa hemma och orkar knappt plugga. Men jag ska läsa vidare om "Vårdens svåra val", dvs hur de prioriterar i sjukvården. Kan ju vara intressant att få veta om jag nu skulle behöva söka hjälp för mig förskylning. Hamnar väl antagligen i botten skicktet...

Annars hade jag en väldigt rolig klassfest i lördags! Det blev riktigt lyckat!

Snor och snörvel!

Jag tänkte att det bara va i mina tankar som jag är lite oense med mig själv om min uppfattning om min ålder, men så är inte fallet. Min tankar har tydligen smittat av sig på min kropp. Jag brukar tänka att jag inte är så gammal, ja menar 24 bast vad e det. Brukar tänka att det är ju aldrig för sent för mig att göra saker. Jag brukar tänka att folk som skaffar barn innan 23 är så unga men inte är det försent för dem att förverkliga sina drömmar. Jag brukar även tala om för folk som är i min ålder att jag inte tycker att det finns någon stress med någonting för vi har ju liksom inte blivit så gamla. Men samtidigt skriker det inombord när jag inser faktum " I'm turning fuck 25 next august"... Herregud, vad har jag hunnit åstakomma på dessa 25 år. Snart har de passerat, mina 25 första år... k a t a s t r o f ! Kul att ha en fest och fira att jag blivit 25... Grattis Fia du är nu halv vägs till 50! Juhuuu... jippiii!!

Varför jag kom att tänka på detta idag är för att min kropp också har problem med detta. Inte nog med att jag ska ha denna konversation med mig själv i tanken utan nu ska kroppen lägga sig i och visa tecken på förvirring. Jag har finnar som en tonårig och idag kom tecknet på t a n t, jag hittade ett hårstrå på hakan. Hallå, ett hårstrå på hakan. Pomperipossa vakna till liv! Du är verkligen halv vägs till 50 nu (snart iaf). Är det inte bara tanter och häxor som har såna? Svaret är nej, Fia också! Okej det var inte ett halv meter långt hårstrå som var svart, MEN det var ett hårstrå som stack ut aningens mer än de andra.

När jag lugnat ner mig lite och började glädjas åt att jag bara är 24 och att det inte är någon fara med åldern ännu, så gick jag och hämtade posten. Jaha, där låg en check från ica. Alltså jag har ica kort, samlar poäng som en galning (själv klart ihop med Louise, vilket måste ge ännu mer vuxenpoäng) och blir glad för 25 kronor. 25 spänn... poäng på ica. Det måste ju ändå vara min äldre sida av 24 som blir glad över den. Sen blev jag ju tvungen att analysera sönder de 25 kronorna. De som inte visste det så: de 25 kronorna får man när man handlat för 2500 kronor på ica, dva 2500 poäng. Vad är 25 kronor av 2500 kronor? Mattesnillet drog igång, jo det är 1 % av det belopp som vi handlat för. 1 %. Men det är ju kul att jag gått ifrån att glädjas av stora rabatter som 50 och 70 %, och hoppar nu av glädje för 1 %.

Man ska glädjas för små saker och det gör jag från och med nu, 1% glädje är ju bättre än ingen alls, eller hur?!

Ciao!

Nu har jag upplevt årets julbord också. SÅ, c h e c k för julbord! Snart är det inte mycket mer jag behöver för att julen ska vara komplett. Några saker har jag kvar, tomten, julklappar och julgran!

Julbordet innebar även samma sak som min första sittning på kåren. Så nu har jag gjort det också. Men shit vad jag fick i mig mat. Det är lite så att släppa mig i närheten av en buffé, eller det är ju det som är meningen med det hela. "Ät så mkt du orkar, skitsamma om du mår illa, äter för mkt eller tar fem gågner om, du måste ju få VALUTA för pengen!". Jag hade en väldigt rolig kväll igår! Klassen klämde in sig i mitt vardgasrum innan vi drog till kåren. Vi kom vi åt vi drack vi gick hem till mig igen! Mycket mat och mycket skratt! Jag känner mig, trots en promenad på morgonen, stor som en köttbulle.

Nähä även idag måste jag ta mig till skolan så det är dags för en renovering av hår och ansikte. Fortsättning följer... med jakten på jul i kalmar!

Ciao!

Under tiden jag stod och utförde mina husliga förpliktelser så kom jag på två saker. Det ena är: varför måste man nysa just den dagen som ens magmuskler krampar? Jag förstår inte, jag är inte förskyld och inte allergisk så varför i h-vete måste jag nysa idag?! Som om jag måste påminnas lite titt som tätt att "F I A !! du ÄR otränad..dina magmuskler klarar inte mkt....". Jag tycker ju att dagen efter ett, enligt mig, dräpande träningspass för magmuskelaturen borde få lite lungt och ro.

Det andra är: Jag blir så glad när mina fördommar besannas! Haha, så kanske man inte får säga och jag ber om ursäkt om någon tar illa upp av min följade berättelse. Men när jag gick ut på lokal i stan i fredagskväll så tog det sån jäkla tid i kön. Vi fick höra att det var "razzia" på stället. Vilket jag förstod, tack vare min krogbevandrade flickvän, betyder i alla fall just denna gång att  det kommer personer och kollar igenom kassorna så att man inte säljer alkohol svart. Min första tanke var då:  Aha, Skatteverket! ÅH, mycket riktigt när jag kollar mot utgången så kommer ett stort gäng "skatteverkare"! Det lyste bara myndighetsdamer om dem.  Håret, kläderna, uppsynen... allt stämde! De passade SÅ bra in, på mina förutfattade meningar om myndighetsdamer! Och i flock blev de bara ännu roligare att beskåda!

Som sagt, sorry om jag fått detta om bakfoten. Det finns säkert en massa myndigthetspersonal som inte ser ut som de gör i min bild. Fast det var fortfarande roligt att se dom i fredags!! Det hela fick mig senare att tänka på: "Fuck, undra vad folk sätter mig i för fack..." å då tycker jag inte att det var lika roligt med fördommar längre, haha! (Självklart tror ju folk bara bra om mig och dömmer inte mig alls!!!)

Ciao!

Ett litet tack till Tomas som marknadsför min blogg! Du e gooo du!

Efter en helg, en låång sådan blev det, med blandade aktiviteter även denna gång så har pluggandet kommit igång igen! Känns så bra att kunna lämna in den restuppgiften jag hade kvar tack vare att jag inte klarade tentan.

Helgen känns lång eftersom Louise varit ledig tre dagar (varsågod "kusin" Åsa, nu fick jag med det ;) ) och vi har hunnit med hur mkt som helst. Lusse bakat blev kanon! De blev så fina så. Vill också sätta ett litet "c h e c k" för lussebullar i julstämningen på Fabriksgatan 28. Det gick även att äta, tror jag. Ingen av dom som var här och fikade igår har hört av sig om magplågor i alla fall. Rödvins drickande gick bra! Det slutade med, för mig, total spö i yatzi. Men jag unnar andra att vinna så inte blev jag grinig över det inte!

Tränade idag! IGEN, till de som inte tror att jag ska fortsätta. Lousie och jag klarade även av det tillsammans. Jag tror inte att det är många saker som vi inte klarar av att göra. Vi har liksom passerat många trösklar, som exempel bygga IKEA möbler. Jag tror att det är det ultimata sättet att testa sitt förhållande på. Även att flytta till en stad där man från början känner två personer, sätta sig i en etta med begränsad ekonomi. Jag vill bara skryka lite, vi är tamefan riktigt bra tillsammans!

Har kommit på att jag saknar mina vänner i Nyköping nu. Nu är det snart dags att åka "hem"! Saknar er!

Ciao!

Efter en dag på stan har vi nästan blivit klar med julklapparna! That's really nice. Bra klappar med lite eftertanke bakom! Tror att familjen kommer bli glad!

Igår fick jag lite mer julstämning! En skiva med Peter Jöback... Det är tur att man har mammor som ser till att det blir lite julmys i alla fall. Två tomtar: check. Julskiva:check!

Å i kväll blir det lussebulls bak, även det juligt. Börjar ju nästan känna att det närmar sig!  Men för att det inte ska bli FÖR juligt så tar vi lite rödvin till julbaket, känns bättre så!

Ciao!

Jaha nu sitter jag här efter att ha träffat gyminstruktörer och känner :"What?? Är det värt denna smärta?". Jag har ont i benen sen i onsdag, ont i axlarna, och kan bara säga att i mogon, i morgon ojojoj... Mina magmuskler kommer skrika på mig och fråga vad i helvete jag gjort med dom?

Men tjejen som var instruktör var bra! Hon såg ut som en oskyldigt liten fin tjej när jag först såg henne, MEN när jag såg henne träna senare efter hon hjälpt mig, såg hon helt plötsligt ut som en av de galna karlarna som står framför spegel och liksom glor sig själv i ögonen å tänker (tror jag): "Ta en till din svaga jävel, en till...".
Så det var kanske därför hon sa efter att ha lagt upp passet och jag föreslog fler olika övningar,"Vi kanske inte ska lägga till fler övningar i början" å log lite snällt. Jag tror hon kommunicerade med mina förskräckta muskler som säkerligen bara gapade av förvåning när jag bad om fler öveningar. Jag tror att hon såg igenom mig å såg att jag inte är en spegelstirrare som  hon. Jag har nu i alla fall ett upplagt gympass. Å trots vissa motsträviga kommentarer på mitt förra inlägg, hahaha, så tror jag att denna gång kommer jag verkligen fortsätta träna, mer än en vecka ialla fall.
 
Jag gjorde alla övningar i alla fall, på överkroppen, benen får vänta ett par dagar. Så jag har börjat!
Ciao!

Efter en helg med varierande sysselsättning, innehållande: studier, bio, 1-2-3-4 kanske fler öl med klasskompisar, glöggkväll för att nämna några, så har det blivit december. Herregud vad tiden går fort. Jag tycker att varje är år det samma sak, septemberoktobernovember är en enda smet för mig. Jag tycker att de månaderna bara är en stor röra. Å så har det plötsligt blivit december. I mina ögon, helvetes månaden. Alla stressar runt som galning och fixar och fejar för en enda dag, J U L A F T O N. Jag menar julafton tar ju lika snabbt slut som en vanlig tisdag, så varför varför måste det stressas så fram till denna dag. Detta år slipper jag ju jobba i stressen vilket faktiskt kanske gör att jag uppskattar själva julafton, jag vet inte men vi får väl se!

Jag får lite komplex när jag går runt i stan och tittar in i folks fönster. Okej nu kanske det lät som om jag är en fönstertittare och det är jag på ett sätt, ingen pervers sådan utan jag tittar bara med en nypa nyfikenhet. Det måste väl vara okej att kolla in hur andra har det, varför gör man annars iordning i sina fönster? Det måste vara för oss fönstertittare, så vi har något att sysselsätta oss med?! 

Komplexen ligger i att jag inte har något pynt alls. Överallt ser jag julstjärnor och adventsstakare...  Men om man inte gillar julen ska man behöva dras med alla dessa glitter och tomteprylar?? Det känns lite som om jag ställer mig utanför resten av befolkningens julanda och julglädje. Jag har ju en himla tur att jag är tillsammans med någon som gärna står där utanför julandan med mig!  M E N vi har faktiskt fått två tomtar som ska fram, kanske lite senare i december. De är dessutom svarta och grå så jag kommer kunna stå ut med dom ända fram till jul. Ska jag erkänna så skulle jag faktiskt vilja ha en julgran, men det tror jag inte att det blir någon. De barrar förresten å här hemma är vi inte så flitiga med dammsugaren annars, så det kanske är dumt att dra in ytterliggare en nersmutsare det räcker med de två grisarna som bor här.

Efter en hel dag med grupparbetes redovisningar och opponering ska jag nu fortsätta att knopa på min hemtenta som egentligen skulle lämnats in för fem timmar sen. Ajabaja...

Ciao!